Laparoskopiska tekninker (TEP)

De laparoskopiska teknikerna för att operera bråck innebär att man med titthålsteknik går i skiktet mellan bukväggen och bukhinnan för att där skapa ett utrymme där man kan lägga ett konstgjort nät som täcker för insidan av bukväggen.

Det finns idag två dominerande tekniker för laparoskopisk kirurgi av ljumskbråck: Transabdominal Preperitoneal Plastik (TAPP) och Total Extraperitoneal Plastik (TEP). TAPP innebär att man för instrumenten i bukhålan och därifrån viker ner bukhinnan för att komma åt bråcköppningarna. TEP, däremot, innebär att man helt och hållet utför ingreppet i skiktet mellan bukhinnan och bukhålan utan att gå in i bukhålan. Båda teknikerna används i hela världen, men i Sverige har TEP kommit att bli den dominerande.

Visserligen kräver de laparoskopiska teknikerna mer resurser och förutsätter ett kirurgiskt team som är förtrogen med tekniken, men i vissa situationer har de fördelar över de öppna teknikerna. Vid kirurgi av ljumskbråck hos patienter som en gång tidigare opererats med öppen teknik i samma ljumske blir resultaten bättre om man med laparoskopisk teknik går in i vävnaden mellan bukväggen och bukhinnan. För patienter med bråck i båda ljumskarna ger de laparoskopiska teknikerna möjlighet att åtgärda båda bråcken samtidigt. För kvinnor, som ofta har lårbråck samtidigt med ljumskbråck, anses de laparoskopiska teknikerna allmänt som förstahandsmetoden.

I viss mån kan fördelarna med de laparoskopiska teknikerna uppnås om man istället med öppen teknik lägger in ett nät mellan bukväggen och bukhinnan. En äldre, men fortfarande tillämpad, teknik för detta syfte är Nyhustekniken, där man lägger ett snitt strax ovanför ljumsken och därifrån går in i skiktet bakom bukhinnan. Idag är det en teknik som framförallt används vid akut kirurgi för inklämda bråck.

 

tep